Nu kommer det ett sådant där hat/jagspyrgallaövermänskligheten-inlägg igen, och jag är ledsen för det. Men jag är så fruktansvärt trött på alla rykten och framför allt alla ryktesspridare. Seriöst, vad FÅR ni allt ifrån och VARFÖR kan ni inte bara hålla käften?

Jag har varit tillsammans med Birk i snart tio månader nu. Tio månader av att han har gjort ALLT för mig. Allt från att åka in till skolan flera timmar innan han börjar varje morgon bara för att göra mig sällskap på bussen, till att sitta på akuten med mig en hel natt bara för att jag fått för mig att jag inte kan andas. Att han skulle ha varit otrogen mot mig är skrattretande, allra helst då jag personligen har pratat med den tjej ni påstår att han har varit otrogen med och fått det svart på vitt att det är skitsnack. Så tänk efter lite för i helvete, det är inte bara mig och Birk ni pratar om och försöker såra, ni drar in den här helt oskyldiga tjejen i skiten precis lika mycket.

Sist men inte minst, vem än Birk var innan han träffade mig så bryr jag mig verkligen inte, allt som betyder något för mig är vem han är nu. Och att jag har haft turen att få träffa den underbara människa jag idag med stolthet kallar min pojkvän, det är verkligen det bästa som kunde ha hänt mig efter all jävla skit jag har gått igenom. Så snälla, låt mig vara lycklig. Tack.

Hej mina gullefjun! Nu är det såhär att jag skulle behöva en liten tjänst, gå in på thorengalan.devote.se och lägg en röst på mig som årets tvåa. Då är ni officiellt världens gullefjunigaste.

Lunch @ Unico med kärlek.

I fredags överraskade min man mig med middag på stans bästa italienska resturang, Ill forno Italiano. Underbart mysigt var det!

Mobilbilds-mania ännu en gång. Här har ni en liten snabbtitt på vad som har hänt sedan vi hördes sist! Det har varit Allhelgona vilket har inneburit både maskerader och ett besök vid både min pappas och mina morföräldrars grav. Förutom det har jag även hunnit med att äta god mat, gosa på en mysig födelsedagsmiddag hos Birk, shoppa lite och umgås med mina nära och kära.

Sushi, gym, filmgos, fika och goda frukostar. Så förgyller man en annars ganska grå höstvecka, och det är precis vad jag har gjort.

Tvåtusenetthundranittio koppar kaffe. Ett år och sex bäcksvarta koppar om dagen. Hjärtat slår, alldeles för hårt i bröstet. Det är inte bra men det gör ingenting. Jag vill att det ska sprängas.

Det värsta med mitt hjärta är att du bor i det.

Lite vardag i mobilkameraform. Höst, fika, plugg, kaffe och varma kläder. Jag trivs som fisken (läs: en lite frusen fisk) i vattnet.

Just nu: Efter-skolan-fika med kärleken.

Lite såhär har denna dag sett ut. Lite Birk, lite skola, lite kaffe. Fint det.

Hur lång är du? Jag är en tjej som är 1.75 cm lång och får ständigt höra att jag är lång. Jag har egentligen inga problem med min längd, men pågrund av att folk ska påpeka att jag är lång hela tiden avstår jag nästan omedvetet att använda klackskor, för att slippa bli påmind ännu mer. Jag har nu tröttnat på detta men undrar vad du tycker om långa tjejer? Och har du något tips på hur man förbättrar sitt självförtroende?
Kram!

Svar: Hej! Först och främst, jag ÄLSKAR långa tjejer. Jag är själv kort (för kort i mitt eget tycke) och let's face it, när du kliver in i ett rum syns du hundra gånger bättre med dina 175 centimeter än vad jag gör med mina 163. Långa tjejer utstrålar självsäkerhet och pondus och har verkligen förmågan att dra allas blickar till sig, så på med dina höga klackar och bär upp din längd med stolthet.

Det där med självförtroende är något alla måste jobba med, antagligen igenom hela livet. Så det enda tipset jag egentligen kan ge är att se dig själv som one of a kind, jämför dig inte med andra utan fokusera på att göra dig själv till det bästa du kan vara. Känner DU dig snygg i högklackat så sätt på dig dem, syns det i ditt ansikte att du tycker att det ser fantastiskt ut så kommer alla andra också att göra det.

Stor kram till dig!