Lite bilder från en klassfest jag anordnade för någon vecka sedan. En rejäl klump fina människor och en riktigt trevlig kväll!

 

 

Såhär kul är pedagogik-plugg. Vi längtar hem.

 

Svar: Hej gulle du. Mitt tips är helt enkelt det du nämnde själv, hitta på småsaker! Fika tillsammans på något mysigt café, gå på bio, gå ut och drick vin tillsammans eller bara mys till det lite extra hemma. Försök kom ur era rutiner, skippa filmerna och lyssna på musik istället, stanna uppe en hel natt och bara prata. Gör saker som ni inte brukar göra tillsammans! Med det sagt tycker jag också att det är fruktansvärt viktigt att ens pojkvän kan umgås i samma kretsar som en själv, men är det så att din pojkvän absolut inte vill så hoppas jag att du gör det själv istället! Umgås med dina vänner och se till att få mycket tid till att fokusera på dig själv, om du känner att du faktiskt börjar ledsna så var hellre ensam eller med dina kompisar istället för att bara ligga och kolla på film med din pojkvän. Se istället till att de gånger du träffar honom blir speciella och värda att minnas, kvalitét framför kvantitet i alla lägen. Att sakna varandra är ju för i övrigt väldigt nyttigt i ett förhållande och bland det mest romantiska som finns!

 

Det blev kanske inte så mycket vettigt av mitt svar men jag hoppas att jag har lyckats hjälpa till lite, lite i alla fall. Maila malin_frisell@hotmail om du vill prata mer eller dela med dig av hur det går! Stor kram till dig.

 

Svar: Hej fina du! Jag vet att det inte är vad du vill höra, men du måste söka hjälp. Eller låta någon annan söka hjälp åt dig. Det låter som att din ätstörning (för ja, det är helt klart vad du har) har gått så pass långt att du MÅSTE låta någon annan ta hand om dig. Jag vet exakt hur du känner, du tror att hjälpen kommer att göra dig tjock, men så är det inte. Hjälpen kommer att göra dig frisk från den sjukdom som har tagit över ditt huvud. Din ätstörning är helt enkelt inte värd det, hur svårt det än känns att släppa på känslorna som styr dina tankar och matvanor så är det inte värt att offra sitt liv för. Så som det låter på dig så har du redan börjat offra stora delar av ditt liv och det kommer bara att bli värre och värre. Energibristen kommer att få din hjärna att sluta fungera, du kommer att isolera dig från alla i din omgivning och hela din värld kommer att kretsa kring mat och vikt och absolut ingenting annat. Låter du sjukdomen ta över dig så kan du glömma karriär, vänner, socialt liv och framtid. Till slut, om du inte tar emot hjälp, så kommer du att dö. Det är bara ren fakta. Så snälla du, tro mig, det är inte värt det.

 

Ta hand om dig och hör gärna av dig igen på [email protected] om du vill prata. Kram!

 

 

När jag ser spegelbilden av mig själv i hans ögon så ser jag den där perfekta, lyckliga människan jag alltid velat vara. Ändå tar det alltid några sekunder innan jag inser att det faktiskt är precis så han ser mig. 

 

För när han tar min hand och lindar in sina fingrar i mina inser jag att det inte finns ett enda spår av smärta i den hand han håller i. Ingenting faller sönder och ingenting bränner innanför bröstkorgen. Nu när jag vet att han finns existerar inget annat. Nu när jag har känt hans värme kan jag inte längre komma ihåg hur det känns att frysa. 

 

För när han håller om mig finns det ingenting som kan skada mig. Hans jämna andetag mot min nacke är ett skydd och hans närvaro skrämmer bort allt det där som gör ont. Så länge har jag varit rädd för att det kanske inte extsiterar någonting som kan hela. Att det inte finns någonting i hela världen som kan lindra smärtan i bröstkorgen, likt is mot ett svidande sår.

 

Jag är inte rädd längre. 

 

 

Såhär ser jag ut i höst. Handskar och halsduk från HM, jacka från Zara.

 

Inviger idag med brutal stolthet min nya jacka från Zara. Så obeskrivligt fin är den.

 

Då "mission: fredagsfint" stod på kartan har jag städat som en besatt hemmafru denna förmiddag.

Nu är jag klar, samt löjligt nöjd med mig själv, och firar med te och scones i en nybäddad säng. Skål!

 

Jag är en väldigt flitig användare av kombinationen stickat plus kjol såhär i hösttider. Det bästa av två världar i en outfit. Kungligt.

 

Tre snabba fakta om onsdagen den tolfte september, the Malin Frisell-edition. Ett: Att jobba på resturang kan vara väldigt kul när det kommer mycket folk och kassaapparaten faktiskt funkar. Två: Det är förbannat tillfredställande att spendera sin lön i samma sekund som man fått den, allra helst på en vacker jacka som egentligen är lite för dyr. Tre: Klockan är fyra och jag längtar redan efter att få sova, so sad but oh so true.

Nytt i garderoben: Blus från VILA och clutch från H&M. By the way, glöm inte att svar på era kommentarer alltid visas under er egen kommentar i kommentarsfältet. So long bebisar!

 

Igår såg jag nog det vackraste. The scientist, miljontals pappersfjärilar, Yellow, vackra fyrverkerier, Princess of China och mycket därtill. Tack underbara Coldplay, för den mest fantastiska konserten någonsin.

 

Lördag kväll. En snygg pojkvän, ett knippe fina tjejer och så lite vin på det. Ett vinnande koncept.

 

Idag slår jag på stort och drar igång ännu en frågestund angående mitt ack så förtrollande liv, eller något annat ni grubblar på om nätterna också för den delen. Så fråga på, mina kära!

 

 

Note to self: Bättre än såhär blir det tydligen inte när man jobbar rosa i kvällsljus, trots duktig pojkvänsfotograf. Byxor från HM och klackar från Dinsko.

 

Ungefär såhär såg det ut i fredags. Lite (läs: mycket) brudar, lite alkohol, lite kurragömma bakom träd. Personligen fick jag till ett par hjulningar och en del andra atletiska prestationer också. Ja, en rätt standard festkväll helt enkelt.

 

Såhär ser jag ut ikväll. Hemmafest for the win!

 

Just nu spenderar jag min fritid med att titta på vackra bilder om kärlek och lyssna på Linnea Henrikssons nya album om kärlek. Jag är en kärleksnoob.

 

Kolla in min nya skönhet från Zara! Helt klart värdig av en hedersplats på min kropp för all framtid.