Jag blir hellre blind än ser mitt liv utan dig
Lite vardag i mobilkameraform. Höst, fika, plugg, kaffe och varma kläder. Jag trivs som fisken (läs: en lite frusen fisk) i vattnet.
Vad ska man göra när tankarna verkligen tar över ens liv. Det går inte bra i skolan alls längre, hemma är mat det enda jag tänker på. Nya sätt att undvika de, och ingen av mina vänner vet direkt att jag har problem med de och jag vill inte riktigt hur jag ska berätta för dom. Mamma och pappa säger hela tiden att om jag går ner ett enda kilo till så kommer dom åka med mig till sjukhuset men jag vill inte släppa in någon människa jag inte känner i mitt liv som ska få mig att gå upp i vikt när jag igentligen behöver gå ner. Jag vet helt ärligt inte vad jag ska göra, och har läst din blogg ett bra tag så vet att du kanske kan hjälpa mig på något sett kanske. Jag vill ju inte jämföra mig med varenda tjej jag ser, men jag kan knappt gå på fester här i Uppsala längre för alla är så fina och jag klarar inte av att se alla, dom är så fina och de är som jag inte duger..
