Idag har jag spenderat alldeles för många timmar på en föreläsning på Psykologiska institutionen, fikat med den fina pinglan Jennifer och misshandlat plånboken lite genom att köpa yttligare en jacka. Nu vill jag verkligen bara kramas och sova lite.

"Jag tänker på hur mycket jag älskar henne och blir så svag att jag måste sätta mig ner. Att jag valde Amanda är ointressant - jag tror att alla väljer henne. Men att hon valde mig. Om jag gjort något extraordinärt i livet så var det just det - att jag fick Amanda Widell att välja mig."

Lite såhär ser jag ut idag, och nu ska jag in till stan och äta lite lunch med min fina bland annat. Klockan är för i övrigt tio och jag har redan lyckats försova mig, halkat och missat två bussar i rad. Det här är nog min dag känner jag rent spontant.

Ikväll ska jag unna mig lite egentid och fullkomligen vältra mig i Annika Marklunds fantastiska kärleksnoveller, som så många gånger förr. Lyssna på fantastisk musik ska jag också göra. Speciellt denna, denna och denna.

Jag borde kanske blogga. Precis som jag borde börja sova på nätterna istället för att lyssna på Iron & Wine och gråta varje gång låtarna tar slut. Men jag är rädd att jag förgörs av den film som spelas upp innanför ögonlocken när jag somnar och jag är ännu mer rädd för att inte vilja vakna.
Jag har älskat honom i trehundrasextiofem dagar.

Marlboro i kombination med alldeles för billigt vin gör av någon konstig anledning ingenting alls när jag får sitta bredvid honom. För han är lång och han är smal och han är sådär alldeles overkligt vacker när han ler. Varje kyss är ett lyckorus och varje gemensamt andetag är en gnista hopp som tänds i bröstet. Jag har gett upp den jag var för att få vara med den han är och jag har älskat honom i trehundrasextiofem dagar.

Ingen kan riktigt förstå varför han finns i varje andetag jag tar och i varenda liten millimeter av min kropp. Men jag är så fruktansvärt kall utan hans värme. Jag kan inte stå upp på mina egna ben och jag kan inte stoppa den tomhet som långsamt förlamar mig när han inte är i min närhet. I hans ögon bor hela min existens och i hans famn finns min orsak att leva.

Jag har älskat honom i trehundrasextiofem dagar.

Min fredagskväll spenderades med Jempa, Simon, Julia och Fanny och innehöll allt från vin och cigaretter till soffhäng.
Fina fina människor, men jag kan ändå inte förneka att jag både somnade och vaknade upp ihålig.

Vart har du köpt jackan? Svar: Jag köpte den på Bikbok förra hösten, världens finaste jacka! Studerar du med en yngre årskurs? Svar: Eftersom att jag sjukskrevs i början av årskurs två så är det den jag har börjat läsa nu. Med en fantastisk klass för i övrigt! Läser du Svenska B? Svar: Ja, det gör jag.

Har ni fler frågor så är ni sjävklart hemskt välkomna att ställa dem, mina små raringar.

Startar min morgon med lite litteratur i form av Sofis Mode och samt alldeles för många koppar alldeles för starkt kaffe. Att vara sängliggande i ett par dagar har resulterat i en hel lista av saker som måste göras denna gråa dag, så det är bara att köra.

Såhär har helgens kvällsaktiviteter sett ut ur ett Iphone-perspektiv. Det har varit up's and downs, vin, en hel del fina människor och sömnlösa nätter. Idag känner jag mig kolossalt trasig, men så är det ju trots allt söndag också.

En morgon vaknar man upp och inser att sängen är tom igen. Han sitter ihopsjunken inne i köket med ansiktet i händerna och han orkar inte ens se en i ögonen när man försöker ta hans hand. Man gråter så att man skakar när han säger att han inte orkar mer nu och inuti bröstet kan man höra hur man slits sönder. Det är han och det är han och det är bara han. Det kommer aldrig att vara någon annan.

På bussen hem sitter grannens dotter och håller hand med en blond pojke i blå jacka och man vill bara ställa sig upp och skrika att kärlek inte existerar. För pussar i sommarregn och delad värme i en alldeles för liten säng är borta nu. Kärleken är borta nu och kvar finns bara andnöd. 

Andnöd på grund av att man har sprungit konstant i flera månader och på grund av att man är så himla, himla trött. Fötterna värker och lungorna värker och hjärtat värker kanske allra mest. För hur fort man än springer så hinner man aldrig ikapp honom och hur desperat man än försöker klamra sig fast vid hans hjärta så tappar man taget varje gång.

Så man fortsätter att springa fastän man inte orkar och man fortsätter att ringa fastän han inte svarar och på nätterna gråter man tills man skakar.

För det är han och det är han och det är bara han. Och det kommer aldrig att vara någon annan.
 

Såhär ser jag minsann ut idag! Tröjan är second hand och skjortan under är från HM och nu blir det skola för hela slanten. Puss och så.

Den största inspirationskällan i kanske hela vida världen: Fashiontoast.

Efter att ha skrivit två uppsatser inom loppet av tre dagar fick en päls från VILA agera belöning. Tänk att något så tråkigt som en psykologiuppsats kan resultera i något så fint!

Det här med att styra upp något form av liv med någon form av hyfsat normal vardag är svårare än vad jag trodde. Men nu ska jag plugga psykologi, lyssna på Anton och hoppas att hålet i magen är borta tills imorgon. Puss!

Lite såhär såg det ut i Lördags när det var plock-middag följt av fest hemma hos lilla mig. Innan själva festen började det vill säga, för då försvann kameran som vanligt. Man är väl en rutinerad kvinna liksom.

Idag har jag mest pluggat ögonen ur mig i sann "herregud snart är det deadline, panik panik panik!"-anda och nu vankas det fredagsmys på skyhöga nivåer som belöning. Trevlig helg!

Såhär ser mina mornar ut. Kaffe, morgontidning och lite bra musik. Morgonstund har guld i mun, kära ni.

Polo från HM, halsband och kofta från Lindex och shorts från Gina. Nu ska jag bege mig mot skolan och stilla mitt koffeinbehov med ett fett kaffe-stopp på Waynes på vägen. Puss och hej!

Saker jag tycker lite extra mycket om just nu: Alex Schulmans fina bok, vanilj-cola zero, den här låten och Jennifer.

Såhär såg jag ut i fredags när jag dansade mig lycklig till Dada.

Igår började kvällen hemma hos Lisa med en massa fina tjejer, vin och lekar. Himla bra.


I gänget av härliga tjejer fanns bland annat Madde. Och så lilla jag förstås.


Och Clabbe.


Efter ett tag drog vi vidare mot centrum och Dada lifes spelning på Saluhallen.


Resten av kvällen spenderades överlag i extas över att livet kan vara så otroligt kul när man har fått i sig lite vin och dansar till ett livespelande Dada life. Att vi hann med sista bussen hem var pricken över i:et på en fantastisk kväll som gör att dagens huvudvärk känns ganska oväsentlig.

Nu sticker jag in till centrum för att jaga den perfekta klänningen. Ikväll ska jag dricka vin och dansa till Dada life!

En liten samling bilder från förra helgens maskeradfest. En finfin kväll som började med lite tjejmiddag hos Jonna och fortsatte i en lokal fullproppad med allt från änglar till zombies.

På schemat ikväll står myskväll med min fina mor. Höstlov betyder fredag hela veckan!