Look at the stars, look how they shine for you
Igår såg jag nog det vackraste. The scientist, miljontals pappersfjärilar, Yellow, vackra fyrverkerier, Princess of China och mycket därtill. Tack underbara Coldplay, för den mest fantastiska konserten någonsin.
I leave my heartbeats in the sand
Lördag kväll. En snygg pojkvän, ett knippe fina tjejer och så lite vin på det. Ett vinnande koncept.
Frågor och svar
Håller du på något med hästar nu? Svar: Nej, tyvärr. Jag hade en ponny för tillridning under förra sommaren som jag lämnade tillbaka i slutet av september, och sedan dess har jag knappt haft någon hästkontakt överhuvudtaget. Jag saknar det väldigt mycket!
Modetips inför vintern? Vilka plagg kommer bli "vintermåsten" för dig? Svar: Mitt största tips inför vintersäsongen är att införskaffa en riktigt snygg jacka, eftersom att det är ett plagg du kommer att ha på dig och synas i extremt mycket. Mitt enda riktiga vintermåste kommer att vara just det; en snygg jacka. Jag kommer att satsa på en vit, stor päls (letar redan febrilt) och matcha det med en enkel mössa och ett par lite rejälare klackar.
Vill du kramas och vilken film ska vi kolla på ikväll? Svar: Käre knubbis, ja, jag vill gärna kramas. Och om jag inte minns fel kollade vi på en väldigt töntig tjejfilm om fotboll. Det gillade du va?
Tror du på spöken? Svar: Nej, inte direkt. Det är i alla fall inget jag går runt och är rädd för eller spekulerar om.
Vilken egenskap som du inte besitter önskar du att du hade? Svar: Jag önskar att jag kunde bry mig lite mindre om vad andra människor tycker och tänker om mig, något jag i alla fall periodvis gör på tok för mycket. Det tar så onödigt mycket energi.
Vilken är din favoritfärg? Svar: Jag har ingen faktiskt! Men om jag måste välja så får det bli rosa, det är så rosigt och fint.
Blommor i kruka eller bukett? Svar: Haha! Om jag av någon anledning skulle tvingas välja så skulle jag nog välja bukett.
Hur skulle du beskriva dig själv? Svar: Som snäll, omtänksam och stark. Inte fysiskt alltså (hehe), utan psykiskt.
Vad vill du jobba med när du blir stor? Svar: Jag har inte alls bestämt mig. Velar mellan allt från författare till mäklare och partyplanner, och ungefär trettio olika yrken till. Men något jag kommit fram till på sista tiden då jag jobbat på resturang är att jag nog vill ha något slags kontorsjobb (rätt långt ifrån resturangbranschen med andra ord, haha), dock med rejäla inslag av kreativitet och besluttagande då det känns jätteviktigt för mig.
Är du mycket svartsjuk eller har du något bra tips för att bota svartsjuka? Svar: Jag är jättesvartsjuk. Jag var inte det förut, men nu för tiden skulle jag helt klart kalla mig själv för en svartsjuk person. Mitt tips är att slappna av. Försök att inte tänka så mycket på potentiella saker som skulle kunna hända om din pojkvän/flickvän exempelvis är på fest utan dig, för förhoppningsvis älskar han/hon dig och skulle aldrig kunna göra någonting för att såra dig, och skulle det trots allt hända någonting så finns det ändå ingenting DU kan göra åt saken. Då är det enbart hans/hennes förlust och du vill ju ändå inte ha någon som inte älskar dig på riktigt, eller hur?
Hur träffades du och Birk? Ni är så otroligt söta tillsammans! Svar: Vi träffades för första gången på en fest hemma hos mig, sen tog det dock ett tag innan vi började "dejta" på riktigt.
Tack så hemskt mycket! Jag är så oerhört lycklig med den mannen.
Vart bor du någonstans? Svar: Jag bor i Björklinge utanför Uppsala med min fina mamma!
Tränar du och vad i så fall? Svar: Nej, inte alls just nu. Jag var väldigt fysiskt aktiv förr med både ridning på väldigt ambitiös nivå och en del annan träning, men sedan sjukdomen kom in i bilden har det liksom kommit av sig helt.
Hur blir livet för dig nu? Och om du inte ska gå i skolan, ska du göra någonting annat? Svar: Min framtid är tämligen oviss för mig just nu. Om jag ska gå i skolan eller inte är fortfarande lite oklart, men om jag inte har rejält med tur så blir det antagligen inte så. Då blir det antingen jobb eller dagvård på Ätstörningsenheten för min del. Jag kör helt med "vad som händer händer"-attityden just nu, jag orkar inte med något annat.
Du skrev en text om en vän som alltid stått dig nära. Vem var det om? Svar: Om min underbara och djupt älskade vän Amanda Polak.
Umgås inte du och Vickis längre? Svar: Jo! Inte riktigt lika mycket som förr, tyvärr. Men jag ser henne fortfarande som en av mina absolut bästa och närmsta vänner, och jag skulle fortfarande kunna prata med henne om precis allt. Hon är en sådan där vän man aldrig släpper taget om.
Hur gör du för att få så bra bilder? Tänker främst på bilden du har i det här inlägget. Har du någon speciell teknik? Kram och tack för en grymt bra blogg! Svar: Jag gör inget speciellt faktiskt! Använder en Fujifilm Finepix S, ställer in den på självutlösare och poserar för glatta livet. Nittionio gånger av hundra blir det verkligen inte bra, så mitt tips är att helt enkelt ta väldigt många bilder. Stor kram och tack själv!
Varför har vi en blindtarm? Helt onödig ju. Puss min kära! Svar: Evolutionen har antagligen inte tagit bort vår blindtarm än eftersom blindtarmen faktiskt har en funktion för immunförsvaret i kroppen. Blindtarmen består av lymfkörtelvävnad och producerar antikroppar, och fyller därför en funktion. Källa: 118 800. Puss my love!
Frågestund
Idag slår jag på stort och drar igång ännu en frågestund angående mitt ack så förtrollande liv, eller något annat ni grubblar på om nätterna också för den delen. Så fråga på, mina kära!
You're holding in your hands the two halves of my heart
Note to self: Bättre än såhär blir det tydligen inte när man jobbar rosa i kvällsljus, trots duktig pojkvänsfotograf. Byxor från HM och klackar från Dinsko.
Maybe tonight I'll call you, after my blood turns in to alcohol
Ungefär såhär såg det ut i fredags. Lite (läs: mycket) brudar, lite alkohol, lite kurragömma bakom träd. Personligen fick jag till ett par hjulningar och en del andra atletiska prestationer också. Ja, en rätt standard festkväll helt enkelt.
There was a time when my world was filled with darkness
Såhär ser jag ut ikväll. Hemmafest for the win!
Fast vi båda vet hur illa det gör mig att få din kyss fast jag inte är någonting för dig
Just nu spenderar jag min fritid med att titta på vackra bilder om kärlek och lyssna på Linnea Henrikssons nya album om kärlek. Jag är en kärleksnoob.
Once upon a time we were on the same side playing the same game
Kolla in min nya skönhet från Zara! Helt klart värdig av en hedersplats på min kropp för all framtid.
(Till Elin: Svar på din kommentar finns under din fråga i kommentarsfältet.)
Those three words I've said to much, they're not enough
Måste bara visa vad jag möttes av när jag kom hem från jobbet idag. Världens finaste lilla överraskning och världens finaste pojkvän.
Bara så länge det finns stjärnor över oss och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå
Såhär såg det ut igår. En planerad Salukväll byttes ut mot en betydligt lugnare vinkväll, samt en tripp till Ekeby. Det är så det kan gå när man börjar bli gammal.
För mig finns ingen, bara du
Igår firade jag och Birk ett halvår tillsammans genom att äta en galet god middag och sedan dela en flaska vin på Meza. Lycka!
My arms keep missing you
Just nu: jobbar @ Frisells mathörn. Gör sallader, charmar kunder och missbrukar desinfektionsmedlet. Kom och ät hos mig!
Om ett nytt år och allt det som gör livet värt att leva
Skriven 2011-12-29.
Tvåtusenelva var året då jag slutade leva. I ett helt år var jag fullkomligt livlös. Jag var så sjuk och jag var så ensam och jag var alldeles kolsvart inombords. Jag spenderade mina dagar i en säng med något som kändes lite som feber inombords, fast tusen gånger värre och tusen gånger så smärtsamt. Valborg, midsommar eller julafton spelade inte någon roll. Jag bara låg i min säng och såg årstiderna förändras utanför fönstret, samtidigt som jag lät den jag en gång var långsamt tyna bort framför mina ögon. I perioder grät jag så pass oavbrutet att tårarna på mina kinder slutade kännas och i andra perioder var jag bara livlös. Utan att öppna ögonen, utan att prata och utan att äta.
Trots detta har jag aldrig varit så tacksam över ett nytt år och en ny start som jag är idag. För är det någonting man lär sig när man på mindre än en månad går från att vara en social och glad tjej till att vara en nedbruten människa helt utan livslust, så är det vilka saker i livet som är på riktigt. Vad som består och vad som kan försvinna på ett ögonblick. Den kärlek jag har fått erfara de senaste året kommer aldrig att dö. Jag har varit i helvetet och vänt och det är inget jag önskar min värsta fiende ens. Men på vägen har jag fått det bevisat för mig att det finns människor som är villiga att slå sig blodiga för min skull, och för det är jag så oändligt tacksam.
Smärtan jag har fått erfara det senaste året har fått mig att inse vad det är som verkligen betyder någonting. För tro mig, högsta betyg i alla ämnen och storlek trettiofyra på tröjor betyder ingenting alls när man väl sitter där på sin säng och inser att man faktiskt inte vill leva mer. Människorna runt omkring som aldrig slutar krama ens hand, hur mycket den än skakar och hur orkeslöst man än kramar tillbaka, det är de som betyder någonting. Ingenting annat kommer någonsin spela någon roll.
Dessa människor ger mig ork att leva. För varje gång jag har suttit där på sängkanten och skadat mig själv så har jag skadat dem också. Varje gång jag har sjunkit djupare ned i det svarta så har de följt efter. Så fruktansvärt många gånger har jag sett dem lida och så fruktansvärt många gånger har jag låtit dem göra det. Jag har blundat för jag har inte orkat se. Ändå fanns de kvar vid min sida när jag öppnade mina ögon igen. Ändå har de offrat en bit av sig själva när de slagits för min överlevnad då jag inte orkade göra det själv. Det är tack vare dem, tack vare deras konstanta kärlek och deras luft i mina lungor, som jag står upp idag.
Jag vet att jag fortfarande är långt ifrån den sociala, glada och tjej jag var förut. Jag är fortfarande svag och jag är fortfarande trasig. Men jag har långsamt börjat släppa taget om allt det som förstör mig. För första gången på länge vill jag verkligen leva mitt liv och för första gången på länge kan jag se någon slags framtid för mig själv. Det här ska bli mitt år. Det är min tur att leva och det är min tur att med allt det jag har ge tillbaka till dem som hjälpt mig att andas under året som gått. Det var för deras skull jag bestämde mig för att inte ge upp, och det är för dem jag ska fortsätta att slåss. För dem vill jag leva. Hela år tvåtusentolv och varenda sekund i resten av mitt liv.
Trots detta har jag aldrig varit så tacksam över ett nytt år och en ny start som jag är idag. För är det någonting man lär sig när man på mindre än en månad går från att vara en social och glad tjej till att vara en nedbruten människa helt utan livslust, så är det vilka saker i livet som är på riktigt. Vad som består och vad som kan försvinna på ett ögonblick. Den kärlek jag har fått erfara de senaste året kommer aldrig att dö. Jag har varit i helvetet och vänt och det är inget jag önskar min värsta fiende ens. Men på vägen har jag fått det bevisat för mig att det finns människor som är villiga att slå sig blodiga för min skull, och för det är jag så oändligt tacksam.
Smärtan jag har fått erfara det senaste året har fått mig att inse vad det är som verkligen betyder någonting. För tro mig, högsta betyg i alla ämnen och storlek trettiofyra på tröjor betyder ingenting alls när man väl sitter där på sin säng och inser att man faktiskt inte vill leva mer. Människorna runt omkring som aldrig slutar krama ens hand, hur mycket den än skakar och hur orkeslöst man än kramar tillbaka, det är de som betyder någonting. Ingenting annat kommer någonsin spela någon roll.
Dessa människor ger mig ork att leva. För varje gång jag har suttit där på sängkanten och skadat mig själv så har jag skadat dem också. Varje gång jag har sjunkit djupare ned i det svarta så har de följt efter. Så fruktansvärt många gånger har jag sett dem lida och så fruktansvärt många gånger har jag låtit dem göra det. Jag har blundat för jag har inte orkat se. Ändå fanns de kvar vid min sida när jag öppnade mina ögon igen. Ändå har de offrat en bit av sig själva när de slagits för min överlevnad då jag inte orkade göra det själv. Det är tack vare dem, tack vare deras konstanta kärlek och deras luft i mina lungor, som jag står upp idag.
Jag vet att jag fortfarande är långt ifrån den sociala, glada och tjej jag var förut. Jag är fortfarande svag och jag är fortfarande trasig. Men jag har långsamt börjat släppa taget om allt det som förstör mig. För första gången på länge vill jag verkligen leva mitt liv och för första gången på länge kan jag se någon slags framtid för mig själv. Det här ska bli mitt år. Det är min tur att leva och det är min tur att med allt det jag har ge tillbaka till dem som hjälpt mig att andas under året som gått. Det var för deras skull jag bestämde mig för att inte ge upp, och det är för dem jag ska fortsätta att slåss. För dem vill jag leva. Hela år tvåtusentolv och varenda sekund i resten av mitt liv.
Mitt hjärta var aldrig ditt, ditt hjärta var aldrig mitt
Dagens tre ledord: gos, gos och gos. Ikväll kommer mamma hem efter tre månader i Umeå!
My baby shot me down
Sjal från HM, linne från Gina tricot, solglasögon och arband x2 från BikBok.
När jag höll på att drunkna tänkte jag på dig
Kvällens sysselsättning: absolut ingenting. Mannen i mitt liv har lämnat mig för att jobba, jag har frossa samt en huvudvärk från helvetet och tv:n har slutat fungera. Åh, jag behöver en kram.
Milano
Kom på att jag helt glömt bort att visa er Milanobilder! Så jag tänkte att det var dags för ett litet collage nu, för det är ju bättre sent än aldrig. Inne i Milano såg det i alla fall ut litegrann såhär. Himla fin arkitektur, häftiga ställen och vackra köpcentrum med jättefina affärer, resturanger och glassbarer.
I princip varje kväll åt vi sådär helt galet supergott. Som här, en Ossobucco med saffransrisotto som var helt himmelsk.
En dag åkte vi båt till en ö som heter Varenna där vi åt lunch, drack vin och strosade runt. Jättevackert var det.
Inne i ett köpcentrum i Milano åt vi världens godaste glass.
Och varje morgon åt vi en underbar hotellfrukost.
På kvällarna satt vi alltid ute på hotellets fantastiskt fina utegård med ett glas vin eller två innan vi begav oss för att äta middag. Och det var en liten, liten bit av min Italienresa, som var helt underbar på alla sätt och vis.
You can still be what you want to, and what you said you were
Dold talang pt. 1: Jag är grym på att arrangera vacker mat. Ibland undrar jag nästan varför jag inte blev kock. Eller matbloggare. Eller katt.
Shades of blue
Tagna under ett blått gatuljus på en gata i Mexico.
You're to young to believe it's not going to be okay
Lite såhär såg det ut igår, när ett litet gäng samlades för gos at my place. Inte helt fel.
No longer the wasted discogirl you've been dreaming about
Sconesfrukost, because we're worth it.
Mexico
Leopardfärgad klänning från HM.
The best part of me was always you
Åh, vad jag vill ha kräftskiva! Såhär såg det ut för två år sedan när jag och ett fint litet gäng hade lite kräftskiva hemma hos mig, skulle verkligen vilja styra ihop något i år igen. Mer kräftskivor åt folket!
(Till S: Svaret på din fråga finns under din kommentar i kommentarsfältet.)
