So please just let me hold you, one last time

 
Avrundar en nästan obehagligt god pestopasta med att bänka mig i Birks knä. Söndagsmys all in, mina vänner.

Kommentarer
Postat av: S

Hej fina du!

Jag har funderat på en sak som är ganska personlig, men jag måste ändå våga mig på att fråga ändå.

Vad är det du har varit med om egentligen i ditt liv? Jag har läst din blogg ett tag och har förstått att det har hänt något fruktansvärt som fått dig att må oerhört dåligt, men har aldrig riktigt förstått vad.

Och vad är det som har gjort att du inte kommer gå ut skolan som vi andra?

Jag respekterar fullt ut om du väljer att inte svara på detta! Men måste säga att jag beundrar dig så enormt!

Kram!

Svar: Hej du fina!
Hösten 2010 fick jag anorexia och lades strax efter det in Barnpsyks ätstörningsavdelning efter några månaders djup depression. Jag var väldigt sjuk och hade helt enkelt inte lust att leva längre. Bara några veckor in i behandlingen så dog min älskade pappa väldigt plötsligt av en massiv hjärtattack, något som tog extremt hårt på både mig, min mamma och på sjukdomen som då förvärrades ytterligare.

Sen dess har jag kämpat med både sjukdomen och sorgearbetet över min pappa, och jag kan utan tvekan säga att det har och alltid kommer att vara den absolut värsta tiden i mitt liv. Jag är än idag sjuk (ja, så jävla lång tid tar det att bli av med helvetessjukdomen) och det är därför jag inte kommer att kunna gå ut skolan. Jag klarar helt enkelt inte av skolan samtidigt som jag hela tiden måste fokusera på att försöka leva ett normalt liv. Det är jättetråkigt och jag kan inte ens förklara hur mycket jag gråtit över det, men jag har samtidigt insett att min psykiska hälsa är flera tusen gånger viktigare än min utbildning.

Hoppas du fick de svaren du var ute efter och jättetack för dina varma ord. Stor kram!
malinfrisells.blogg.se

2012-07-29 @ 22:50:05
Postat av: S

Åh, herregud. Tycker så otroligt synd om dig vännen! Kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det skulle kännas att mista min pappa, då jag redan var så pass sjuk och mådde så dåligt :(

Kan inte säga annat än att du är en otroligt stark tjej som jag vet kommer klara sig ur det här helvetet!

Jag önskar dig all lycka till i framtiden! Glöm aldrig att du är stark och en av de finaste tjejerna i hela Uppsala <3

KRAM!

2012-08-01 @ 14:00:52
Postat av: Camilla

Åh Malin, av att ha läst ditt svar ovanför så blir jag så extremt ledsen för din skull för jag ser mig själv i det du skriver - mig själv för ett x-antal år sen. Jag blir så ledsen över att fler som du, som jag, kommer att få uppleva det här, få må så dåligt till gränsen på död. Men jag blir samtidigt glad över att se hur du trotts allt som hänt, utvecklas för varje dag, fortsätter att leva.

För mig kommer du alltid att vara den fnittrande Malin med Amanda vid din sida, krypandes upp till jobsvall i ett hysteriskt skratt som hörs flera kilometer fram. Livet stannar inte här och har du kommit så här långt så kan du nå vilka höjder du vill, ovasett utbildning eller ej.

Kramar!

2012-08-09 @ 19:03:48
URL: http://camoowgli.tumblr.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0