What a shame we all became such broken, fragile things

Tiden läker alla sår och jag har accepterat tanken på att jag kanske måste spendera resten av min tid här på jorden på att läka. Men hur har man ett förhållande, hur går man till skolan varje morgon, hur finns man där för sina vänner och hur lever man ett fungerande liv när man hela tiden måste slåss mot det kolsvarta i bröstet? Femtio procent av mig kommer alltid att gå åt till att fortsätta andas. Åt att inte gå sönder igen. Av de femtio procent jag har kvar ger jag er precis allt, men till och med jag vet att det aldrig kommer att räcka till.

Kommentarer
Postat av: linnea

Du och dina texter. Vackert.

2012-02-29 @ 07:04:07
URL: http://linneahs.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0